Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 361 —
för att öfverskyla sin syndigt egoistiska fun-
dering och utropade med verklig hjertefröjd:
<Herre min verld! hvad de ska” få roligt
allihopa, både mor och barn, både guds-
engeln och småenglarna!"
Och man rustade och packade, funderade
och packade om igen, och ingen kom att
tänka på skiljsmessan från Ripa, och ingen
hade sinne för de känslor, på hvilka han
gick och tärde.
Men fru Aurora, som icke haft råd att
hålla sig en ständig tjenare, hade då och
då till gröfre sysslor haft hjelp af madam
Corvett, den låghalta högbåtsmansenkan,
med hvilken vi gjort bekantskap en julafton
hos madam Juhnke.
Plötsligen kom hon att tänka på nöd-
vändigheten afatt ha en tjenare till hjelp på
landet, ty de hushållsbestyr af tyngre art,
som man kunde undansmuggla nyfikna blic-
kar på Norra Tullportsgatan, eller hvilkas
åskådande, med thy åtföljande reflexioner,
man med filosofiskt lugn kunde ”sätta sig
öfver”, såsom det heter i hvardagstal — dessa
bestyr behöfde nu en bestyrande, som inte
komprometterade hvarken fru Sigurdsson
sjelf eller hennes son, den till kommerse-
rådet inbjudne.
Fru Aurora och hennes döttrar sågo på
hvarandra med bekymrade blickar, och Ripa
betraktade dem alla tre.
”Sakelistyg!” — utropade mekanikusken —
AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
