Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 313 —=
gårdssax tukta de förvildade blomsterbu-
skarne kring sin redan så kära stuga.
Trodde jägmästaren var åstad och spöka
i natt, såsom folket i trakten förtäljer” —
sade Ripa, medan han hvilade på sin spade
och torkade svetten från sin panna med
sitt blås förkläde.
<Stackars jägmästare!" — suckade fru
Aurora — "Han har allt fått ro, der han
nu vistas hos sina kära hädangångne. Tyc-
ker inte Ripa, att det ligger någonting rö-
rande i en sådan der stilla sorg, som inte
oroar eller plågar någon annan än dess eget
offer? Allt hvad vi nu söka ansa och om-
hulda lär vara planteradt af hans hand,
säger kommerserådet.”
"Och hvem ska” ansa det nästa sommar
efter oss? — suckade Ripa.
«Det står i Herrans hand, och vår lycka
är att vi inte känna hans vägar, kära min
Ripa.”
Men mekanikusken hade hört det ljuf-
vaste af allt ljuft i hans gamla öron, han
hade hört uttrycket: ”kära min Ripa!”
Och han gaf sig inte tid att prata längre,
han arbetade som om det hade gällt lifvet, för
att få blomsterrabatterna klara till aftonen,
men som det var en lördagsqväll, så kom
fru Aurora ut till honom om en stund med
litet rom, litet socker och vatten.
Och Ripa satte sig på en bänk och bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
