Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"376 —
han sjelf böjt toppen af en späd björk ned
till marken, afsparkat sina skodon och i
strumplästen hasat sig ned för att rädda de
nödställde.
Men Signe var icke en dam, som svim-
made för småsaker; hon hade lyckats få
fäste för sina fingrar i en remna högre upp
än den, som stödde Eriks fot, och under
utropet: "Birger, hjelp du Erik, jag hjelper
mig sjelf!" — var hon om några sekunder
ur all fara.
När Erik fick denna lättnad i sin börda,
gjorde han en rask sats, och innan Birger
hunnit sträcka handen till hjelp, hade han
redan fått fatt i björktoppen, som en sta-
dig räddningsplanka.
"Det här är ett ungherrskap som hjelper
sig sjelf!" — utropade Erik triumferande,
när han åter stod på fötter, och svängde
om ett slag på säker botten med den skrat-
tarde Signe.
"Gudskelof att jag ännu inte fått lång
klädning!"’ — tillade Signe — "då hade
jag kanske nu hängt som en liflös docka
på toppen af den der höga granen nedan-
för oss.”
”Ni borde hellre tacka Gud, som i sista
stunden så underbart hjelpte er” — för-
manade Gerda.
”Hade inte Erik fått fäste för sin fot i
remnan der, så såge ni nu så lagom röd-
blommiga ut!” — erinrade Birger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
