Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MN oo
af en elektrisk stöt, då hon hörde Ripa
sjunga:
<Liten Kjerstin, hon svänger på betslet omkring,
Gardi hej, gardi gardi noah!
Så rider hon till sin faders gård hem,
Alldralångaste kort, för han var en baron!"
Ett häftigt vindkast hvirflade upp sanden
på den nykrattade gången, solen försvann
bakom ett guldkantadt, tjockt moln, några
tunga regndroppar föllo ned nästan som
blyperlor på fru Auroras blottade hufvud,
och ett oförmodadt åskslag hördes från
sjösidan. Fogelqvittret hade afstannat så-
som på en gifven signal och det mörknade
som om det varit en höstqväll.
”Hvad sa” jag, gudsengeln min” — ro-
pade Ripa, i det han brynade sin stora
trädgårdsknif och betraktade himlahvalvet
uppöfver sig — ”Hvad sa jag, fru Rora
lilla! När jag nyss skrupensa’ ungdomen
från att ta ökan och fara ut på sjön! Här
illmenerar hop sej till oväderdans, sa” jag.
Småskurarna som föllo va” bara ett spelopp,
sa” jag."
Kommerserådets blickar mulnade i kapp
med himlen vid det störande afbrottet i
hans vigtiga samtal, medan på uppropet af
Ripas stämma alla lyckliga barndomsmin-
nen, alla ljufva ungdomsdrömmar, alla dystra
bilder af hennes sorger och försakelser
trängdes om främsta rummet, för att tilltala
fru Auroras hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
