Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 405 —
"Nog har jag en gång i min dar burit
tre griskultingar tillhopa i en trång säck,
men inte lät di så illa som den här rygg-
bördan" — anmärkte Ripa — "jag tror att
jag fått sjelfva deras mamma på halsen.”
"Kära Ripa, inte är jag van att vara i
sjönöd. Den välsignade skomakaren, som
narra” oss alla ut i det här eländet!"
"Höj på hyran åten!" — skämtade Ripa
och släppte pustande sin dam ner på torra
landbacken.
Men nu skrällde en väldig åskknall helt
nära, hvarvid skomakaren, som med sann
cheval: reskhet hade tagit sin långa fru på
armarna och gjorde sig en ära af att inför
så många åskådare briljera med sin föga
erkända armstyrka, helt förskräckt gjorde
en öfverhalnirg med den olyckliga påföljd,
att både han och gemålen lågo sida vid sida
i det våta elementet.
Skomakarfruns ’ångest- och vredesskri
tystades af en skummande våg, som helt och
hållet öfversköljde hennes ansigte, och vid
denna fasans syn föllo symamsellen, lutfisk-
blöterskar och "jungfrun från de bättre hu-
sen" alla tre i famnen på den gamla vakt-
mästaren, inför hvilken de nyss tvistat om
rangördningen vid räddningen.
Men Erik hade under högljudd munter-
het skyndat fram till skomakarparet och
fått båda makarna upp på deras knän, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
