Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 407. —
särdeles nöje af de; originella gästerna och
Ripa, som på förstuguqvisten afskakat re-
senärernas genomdränkta kläder, lade inga
band på sin böjelse för satir:
"Det ä’ allt skönt att ha en vän iviken,
när man ä så här illa ute som det här se-
gelsällskapet" — puttrade gubben — "Bäst
vore, att skomakaren satte sig ner och
gjorde torra nya skor åt hela fruntimmers-
byltet, och då får jag väl släppa till mitt
nya förskinn. Jo, nu ser golfvet snyggt ut,
som jag skurade i går på "sjömansvis med
däcksborste och såpa. Sakelstyg! ’Trodde
väl hin, att Norra Tullportsgatan skulle vara
grannegård till Sparfsätra. Men aldrig får
man vara i fred för sina vänner, sa” grisen,
när kråkorna åt upp maten för” en.’
Men de nya gästerna bevärdigade inte
den obelefvade anmärkaren med ett enda
ord till svar, så sysselsatta voro alla en
och hvar med sin våta person. Skomakar-
paret kuttrade och frös i en tremulerande
duett, som väckte allmänt medlidande, och
fru Aurora hade redan - tagit hand om
den genomblöta unga frun och fört henn:
in i sin sängkammare för att ömsa kläder.
”Ja, nu får väl lilla mamsell Signe förbar-
ma sig öfver skomakarsjälen och låna ho-
nom några af sina urväxta kläder, så att
vi en gång få si honom i sin rätta skep-
-— skämtade mekanikusken — "Ne nej
, man bär inte så lätt tre alnar frun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
