Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 216 —
made både hennes egen och gamla symam-
sellens nya klädning.
”Jo, det är visst lönt att ta nägot fint
på sej, när man ä i sånt sällskap” — putt-
rade den öfversvämmade helt förnärmad. "Dl
”Sånt sällskap!” — utbrast lutfiskblöter-
skan — ”vet hon hvad, kära mamsell, att P’
min lutfisk sticker inte mig ifiagrarna som i
hennes nål? — Vet hon hvad, att en så F
hvit lutfisk ha de inte på sjelfvaste slottet.”
”Håll tyst derinne’” brummade Ripa
från förstuguqvisten, till hvilken salsdörren
stod öppen — "och tacka Gud för mat och
dryck och tak öfver hufvudet i ett sådant
hundväder! Ja, ja, förlåt gamla Ripa, hen-
nes nåd, gudsengeln min, men si det är jäg
som är gårdvar vid Jägmästarstugan.”
”Jag tror han är både gårdvar och knä-
hund!” — anmärkte kommerserådet sakta
och ironiskt. — ”Åtminstone tar han sig
många friheter, den der gubben.”
"Han är allas vår hjertevän” — svarade
fru Aurora allvarligt — ”och ingen kan äl-
ska oss högre och oegennyttigare än han.”
”När Erik en gång skrifver för Svenska
Akademien, så skrif ett äreminne öfver
Ripa” — tillade Signe och bjöd den rod-
nande ynglingen litet mera skorpor.
”Det måste vara ett bra vackert ställe det 4
här, vid dagsljus” anmärkte gumman Juhnke,
i det hon nigande tackade för théet och med |
de knubbiga fingrarna sopade brödsmulorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
