Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- A05
skyarna lyste månans silfverklot..> De höga
björkarne kastade likväl dystra: skuggor öf-
ver gårdsplanen och salsgolfvet; på hvilket
fru Aurora, sedan hon släckt sin: lampa;
vandrade af och an med tysta steg för att
icke väcka den sofvande sonen.
Hela hennes samtal med kommerserådet
stod lifligt för hennes minae, hon kunde
nästan upprepa hvart enda ord de vexlat
sinsemellan, och hon bäfvade vid tanken
på, att något enda af hennes kunnat af
friaren tolkas såsom ett hopp.
Och ändå, hvarför hade hon inte genast
tagit honom ur alla villfarelser, genast sva-
rat ett afgörande nej?
nyo gledo alla de ljusa taflor, kommer-
serådet så skickligt upprullat, förbi hennes
själs ögon. Hon såg sig som herrskarinna
i ett komfortabelt hem, hon såg sina dött-
rar njuta af alla det finare umgängesliftets
behag, hon såg sin älskade Birger med” lif
och själ och utan ekonomiska bekymmer
hängifva sig åt vetenskapliga studier, hon
tyckte sig redan höra hans namn äradt och
aktadt,såsom ett af dem, hvilka skänkt glans
åt fosterlandet. Hennes öron uppfångade
professorstiteln, som man redan gifvit åt den
celebre vetenskapsmannen. Hon stannade
vid soffan, der hennes älskling låg, belyst
af månans strålar; hon tyckte dem vara
ryktets gloria, och hennes modersöga fuk-
tades af glädjetårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
