Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 445 —
middagsgäster till det bord, vid hvilket hon
samtidigt för alltid afsvor att uppträda som
värdinna. Hon ansåg dessutom vid när-
mare eftersinnande, att denna lifsfråga be-
höfde det lefvande ordet, behöfde den för-
sonande blicken, den förmedlande hand-
tryckningen som bundsförvandter till tack-
samhetens varma tungomål, och hon beslöt
af alla dessa anledningar att uppskjuta det
ödesdigra svaret, tills hon personligen rå-
kade kommerserådet.
Emellertid var festdagen inne, och flic-
korna, följda af sin högtidsklädda bror och
sjelfva i hvita drägter, begåfvo sig, glada
och kuttrande som dufvor, på väg till herr-
gärden.
Bruno : och Fanny hade också blifvit in-
bjudna, men voro inresta till staden för
att mottaga sina från utlandet återkomna
föräldrar.
Vid middagsbordet öfverraskades dagens
hjelte, Erik, af ett paket, undangömdti hans
servet och vid hvars öppnande hans ögon
förnöjdes med anblicken af en dyrbar; med
en krans af briljanter infattad guldklocka,
en gåfva från ett rikt sterbhus till hans
far, men hvilken present denne nu öfver-
flyttade på sonen. Rörd steg han upp från
sin plats för att tacka gifvaren, som med
ömhet kysste hans panna och yttrade nå-
gra ord om, att ”tiden är ett dyrbarare kapi-
tal än guldet" och att "de bästa af alla ädel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
