Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 455 —
inbillning skakade ”Dodonas ek” i Eklunds-
hofsskogen sina löf, liksom för att erinra
om hans ed. ”Hvad är här det rätta?” frå-
gade han med bäfvan sig sjelf. ”Håller jag
med Birger, sätter jag så högt värde på
äran och mitt menskovärde, att jag icke
utan gengäld mottager en förolämpning ens
af ett krönt hufvud; då stöter jag min far
ifrån mig, han den devouerade rojalisten,
men tillika den älskande fadren, som i dag
gjort en fest till min ära och skänkt mig
en dyrbar klocka. — Och excellensen och
statsråderna sedan, hans intima vänner, som
måhända ha min framtid i sina händer, och
möjligheten att snarare än annars våga fria
till den tjusande Signe.”
Å ena sidan ynglingens nyss vaknade för-
sta kärlek, parad med kärleken till den
ömmaste far, å andra sidan Birgers ran-
sakande blickar, som, likt ljungeldens sken,
trängde genom hans sänkta ögonlock, och
som tycktes med eldskrift teckna hans ed,
att lefva för det rätta, för dygd och heder,
sanning, frihet och aktning för menriskovärdet.
”Nå, min Erik, besinnar du dig?” — på-
minde fadren, i det han fyllde sina gästers
tömda likörglas.
Då räckte falskheten, den fagra sirenen,
en räddningsplanka åt den i villrådighetens
böljor sjunkande; hon räckte åt hans minne
en strof ur Matthei evangelium, och Erik
citerade den med darrande röst och ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
