Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 463 —
”Nej, moder, qvickheten skjuter med för-
giftade pilar, som göra också offret giftigt.”
Ännu en stund fortsattes samtalet lifligt
mellan mor och son, tills slutligen fru Au-
rora kärleksfullt lade sin älsklings hufvud
mot sin skuldra och yttrade:
”Du finner således, min Birger, att san-
ningen föga vunnit på den förpostfäkt-
ning, hvari du i dag onödigt slöat dina va-
pen, och medan du med” skoningslös bit-
terhet sökte afslöja den vankelmodige och
kanske bedräglige Erik såsom afälling från
det rätta, stod du der sjelf — i strängaste
mening taget — såsom en affälling från
sanningen, Ty så skulle du aldrig ha hand-
lat, som du i häftigheten lät din tunga
teckna dig, och om du handlat så, hade du
i blind yra just kränkt den sak du velat
försvara — aktningen för menskovärdet.”
Birger satt der tyst och nedslagen, hän
kände med sig att modren hade rätt, men
han kände också sin egen oförmåga att till-
egna sig det lugn, hon tilltrodde honom.
Han insåg att han skulle komma att bestå
mången svår kamp med denna känsla af
stolthet och sjelfständighet, som af modren
degraderades till högmod och obetänksam-
het. Men i hans unga själ brann en så-
dan känsla af hat mot allt förtryck och-af
ömhet mot de förtryckta, att den öfver-
röstade allt hvad klokheten bjöd och för-
manade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
