Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4172 —
äter vi våra smulor, och der lefver vi, mor
och jag och pojken vår, som ska” excer-
cera bevärning nästa sommar. Och så, skam
te” tal omet, vi ha ett lite kallrum på vin-
den, och der bodde en paschänt på för-
sommaren som såg ut som ett lik, när hon
kom hit, stackars tös, men som en riktig
skärgålsmenniska, när hon för några da’r
sen flytta härifrån. Men se’n dess har
ingen paschänt hittat te oss.”
Mor Petterson var en utmärkt fryntlig
qvinna, och skuradt och fint hade hon i
köket, som om det skulle bli bröllop i hu-
set. Sedan Ripa beskådat allt, skulle han
också se hennes klädkammare eller ”gale-
råb", såsom fint folk enligt hennes förme-
nande kallade det.
<Galeråben" var en stor afplankning af
förstugan, och som uppvärmdes af kökets
spiselmur.
”Sj det gör snyggt i köket och här torka
kläderna så qvickt, när vi komma hem från
sjön” — beskief mor Petterson.
Men när fru Aurora talade om sin resa
till Stockholm, då började mekanikusken
genast fundera, såsom vi förut berättat,
och när han tänkte på Pehr Petterson, bör-
jade han hvissla.
Mekanikusken omtslade för ingen, hvar-
för han så ifrigt lappade ihop gamla ekan,
och för ingen hvar han varit den sista natten.
”Ja si gudsengeln min, allt är nu klart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
