Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 520 =
ditten och dattan och såna der sakelspa:
troner.”
”Ditten och dattan” har jag för mej oc
ag rår mej sjelf!” — puttrade Juhnkan.
”Det ska” hon säja som kapitalist, me
nte som en stackars husvärdinra i dessa
dåliga tider. Men gör alldeles som honf
vill, bara jag får mina pengar på dagend
Tala vid komsarjen och han ska” säja som
jag. Aj, aj! Så det golfvet gippar, jag höl
på att trä ner foten tvärs igenom. A” väl
. genomruttet öfverallt inunder, liksom hela
ruckelboet.”
Och den knipsluge Ripa sade ingen osan-
ning, ty golfvet tarfvade verkligen snarre-
paration, men inte såg han heller husetsi
många lyten med blida ögon, derom vitt-
nade hans smädande tunga.
”Ruckelboet” — fräste Juhnkanr, som un-
der kampen mellan ångest och vrede be-
slöt sig för stt lyssna till den sednares in-
gifvelser. — ”Ruckelboet är ännu mitt, och
han ska bort ur ruckelboet, både han och
hans fina herrskap, det ska jag och hof-
rättskomsarjen låta er rfara.”
Och Juhnkan blåste upp sig i en hast
till hela värdigheten af en husegarinna.
Men Ripa bockade sig helt ödmjukt och re-
plikerede endast med ett mördande lugn:
”I morgon räntorna, och i morgon två må-
nar på dagen kapitalet. Guds fred så länge!”’
Men hela eftermiddagen hade Juhnkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
