Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 587 —
Och den fordne läraren vände sin druckne
discipel ryggen.
«Det är ditt fel alltihop, Birger!" — ut-
ropade Claes Ardelius — "Hvarför kom du
åså sent upp i termin, och hvarför har du se-
dan nästan öfvergifvit oss? Du var vår själ,
och när själen är borta, så är inte krop-
pen värd två styfver."
«Men är vårt fel så stort?
Vi spelat lite kort
Och lydt förståndets röst,
Vi druckit liten smula
Af punschens äggegula
För våra sjuka bröst,
Vi öfvat upp vårt mod,
Att pröfva lyckans nycker,
Och fast vi stridt — jag tycker,
Att här ej luktar blod.
Alitså en skål för friden
I unga Brunos tjäll!
Men som vi glömt bort tiden,
Och stunden är så säll,
Så — ned med rullgardinen,
Och hit med karafinen
Och låt oss leka qväll!"
I Och efter detta impromtu grep dekla-
ÅT matören punschkarafinen och satte den för
sin mun. Sedan han druckit, fortsatte han:
”Tror ni, jag har glömt min stjernbrö-
draed, gossar! Nej, långt dädan! Lefve fri-
heten och upplysningen! Ned med tyranner
och rullgardiner!”
Och med dessa ord försökte Claes trycka
Birger ned i en tom emmastol och fälla ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
