Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 589 —
Han har förklarat allt för mig. Det var
hldrig han, som kastade smörgåsen in på
scenen; det var en afundsjuk aktris, som
ar ilsken på lilla skönheten Raura — Isaura
— hvad hon nu hette; det var aktrisen, som
yrt sig en borstpojke till slungkastare. Så
var det, lille Birger! Sätt dig bara ner och
lit kaviar, så ska jag berätta. Bara jag
år ett glas porter, blir jag spik nykter."
Men Birger gjorde sig lös från "sina
rogna", i det han med klangful stämma
illtalade dem alla från dörren till salongen.
<Den som dricker, han förlorar lätt sitt
hufvud, men den som spelar kort, han förlo-
rar ändå lättare sitt hjerta. Då mni för till-
iä’let tycks ha förlorat båda delarne, ber
ag att nästa gång jag träffar er, men inte
ptillräkneliga som nu, få tala några allvar-
iga och broderliga ord. För det närva-
rande äro städerskan och boretpojken de enda
änner ni behöfver."
Och Birger gick med djupt vemod ensam
ut, för att utom stadens tullar svalka sin
fbrännheta panna.
"Det var sturskt!” snörflade Walter, hvars
Tvåta hår hängde ned i hans panna likt långa
Tblodiglar.
| "Glupskt, sturskt!" —- tillade Claes Ar-
delius.
| "Det var glupskt, sturskt, Birgerskt sagdt!"
1— afslutade Bruno, i det han, hickande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
