Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 559 —
Mine herrar, gif mig åter min vanar-
tige sons klocka!» –- fortsatte kommerse-
rådet, i det hans öga glänste af smärta och
harm och hans framsträckta hand skälf-
vande famlade efter uret. — »Är klockan
på något sätt pantsatt, igenlöser jag henne
åt den ovärdige!”
Erik ville sjunka genom goltvet. Att
döma af hans utseende, skulle man trott att
han redan gjort det.
Guldsmeden framräckte bugande det dyr-
bara uret och upplyste om, att det stod
egaren fritt att återtaga detsamma. Kom-
merserådet kastade en dyster blick på kle-
noden, och hans ögon tycktes spörja efter
kedjan.
»Här är att väljal» – svarade hyrkusken
och bar fram sin nippersamling.
Kommerserådet ögnade under tystnad på
d densamma och igenkände snart födelsedags-
I presenten.
«För femton riksdaler" –- hviskade hyr-
kusken med nedslagna ögon.
Kommerserådet betalade stillatigande, och
under hela denna transaktion rådde en full-
komlig dödstystnad i det stora rummet.
Den kränkte fadren stoppade uret och
kedjan i sin ficka, i det hanyttrade till den
förkrossade sonen:
<Hädanefter skall du få vara utan klocka,
tills du lärt dig att på ärligt sätt sjelf för-
värfva dig en sådan. Och låt oss nu lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
