Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 569 —
"Hvabefalls?" — frågade en polisbetjent
helt oförmodadt den högljudde pratmakaren.
"Jag befaller — att ingen stör mig, då
jag går och repeterar en roll till ett säll-
skapsspektakel" — replikerade Claes fyn-
digt, men litet häpen öfver sin oförsigtigh -t.
"Fiffigt tourneradt , inte sant Bigge lilla?” —
sporde diktaren af "glödande kol", när de
åter blifvit allena på bakgatan.
"Jag har ju sagt, att du är klippt och
skuren till afälling.” — svarade Birger. —
Och nu voro de framme på Norra Tull-
portsgatan.
Birgers kappsäck stod ännu ouppackad
sedan gårdagen, då han hemkommit från
Upsala, och familjen var just stadd i flytt-
ningsbestyr för att ännu en gång hamna en
sommar i skärgården.
Claes Ardelius, hvars föräldrar bodde på
landsbygden, hade legat öfver natten hos
Birger. och hade hela sin ekipering i den-
nes rum, den numera under Ripas hand
prydligt inredda kallkammaren.
Modren lemnade dåen kära sonen vid hans
hemkomst ett tjockt och omsorgsfullt för-
segladt bref:
"En postvaktmästare har varit här med
brefvet, medan du var borta, och jag har
lemnat qvitto på dess riktiga framkomst;
det måste vara något vigtigt.”
Birger mottog brefvet under synbar tank-
spriddhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
