Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 571 —
<Kär moder min! Du börjar gråna för
min skull! O, låt mig lefva, vaka och lida
för din skull! — Bind mig en liten, liten krans
af de här hvita silkeshåren! Jag skall fläta
den omkring min stjerna, och det enkla
minnestecknet af en far och en mor, så-
dana som ingen dödlig haft dem, skall följa
mig i grafven."
Och mor och son hade en sabbatsstund, en
af dem, som ingen penna mäktar skildra.
Man hörde eller sade inga granna ord, inga
klingande fraser, man bara såg på hvarann
och talade med ögonen; men när talet blef
för gripande, tillyckte Birger med en sakta
kyss den dyra vännens ögonlock, och det
var sabbatsstundens amen.
"Men, min kära gosse, du är då alls inte
nyfiken. Tag och läs ditt bref, medan jag
klipper af mina silfverhår åt dig."
Birger bröt förseglingen, och en sedel på
femhundra riksdaler fladdrade ned på golf-
vet för hans fötter.
"Det fick den, som är snäll mot sin mam-
ma" — skämtade fru Aurora, i det hon
framför spegeln afklippte sina få hvita hår
och sammanvirade dem i ett litet papper,
som hon lade på sin anspråkslösa toalett. —
<Har du fått några kommissioner, Birger?"
Men Birger, som upptagit sedeln, läste
ur brefvet följande:
"En beundrare af den vördnadsvärda ung-
domen, hvilket betyder något vida högre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
