Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 589 —
med orolig röst: "Om jag kan, sätter jag
mig någon stund uppe på däck i natt. Jag
har något att säga herrn."
Med dessa ord försvann den okända.
"Jag tyckte att hon talade dig till.” —
anmärkte Bruno.
”Åhja och åhnej!" — svarade Birger,
rodnande för sin egen tvekan att tala san-
ning. – "Det vill säga, jag kan ingenting
säga.” — Birger rodnade ännu mera.
"Aha!" — replikerade Bruno, i det han
slog sin vän på axeln. — "Börjar du änt-
ligen, också du! Nå, det var då inte för
tidigt, att Birger Stenhjerta får sina ögon
öppna för det sköna här i lifvet.” -— och
efter dessa ord gick Bruno till den vin-
kande Claes Ardelius, som var utnämnd till
"gexmästare”" — på fördäck.
Men Birger stod ännu qvar grubblanue
öfver de mystiska orden från den okända
och särskildt öfver ordet: "herrn”, med
hvilket hon afslutade frasen. En fin dam
hade säkerligen uttryckt sig: "Jag har nå-
got att säga er, min herre", — eller "säga
min herre”, men — "Jag har något att
säga herrn", — den frasen sårade Birgers
finkänsliga öra.
Dack, kanhända var hon utländska? Nej,
uttalet var ju så svenskt. Hvad ville hon,
hvad menade hon med sitt hemlighetsfulla
förtroende. Borde han hörsamma kallelsen
till ett så besynnerligt möte, dessutom hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
