Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 636 —
Sonderling gnuggade sig i ögonen och satte
sig med en häftig rörelse rätt upp i sängen.
"Sigurdsson!" — utropade den vaknande
och stirrade framför sig, som om han varit
en andeskådare.
"Ja, slumpen ville att vi så här skalle
råkas. Vi ha varit sofkamrater i samma
rum, utan att ana det och trolizen utan att
önska det." — svarade Birger Jugnt.
"Min sofkamrat, om han bara inte stör
mig, kan vara mig alldeles likgiltig, anvat
än det med en sängkamrat.” — Sonderling
sökte att dölja känslan af sin obehagliga
position med ett föga lyckadt leende.
Birger berättade nu i korthet, huru han
hade kommit att hamna öfver natten i prest-
familjen.
"Det var ju ett ganska eget äfventyr att
just vi begge så här skulle råkas, då Kö-
penhamn är så stort och de gästandes antal
så betydligt." – återtog Sonderling, allt-
jemnt med samma inställsamma leende. —
"Kanske borde vi för skam skull följa slum-
pens vink och afsluta ett stillestånd så länge
vi vistas på främmande jord."
"Jag för min del vill inte kompromettera
det svenska namnet genom att afslöja vår
oenighet; jag hoppas deremot, att slumpen
inte vidare skall föra oss tillsamman" —
svarade Birger kallt.
"Samma bittra hätskhet som alltid. Fy,
Sigurdsson; när man har ettså tilldragande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
