Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 711 —
«Stilla! Tig som muren och du skall få
lefva, usling, för att få tid att ångra dina
brott! Minns du Laura Holmer, den under-
sköna landsortsaktrisen? Minns du, att bön
var trolofvad, och med hvem? Det qvittade
dig lika, usle förförare, men icke så mig,
hennes svikne fästman. Du flydde, likt alla
fege, som tro sig kunna undfly också min-
net af sina brott, och du lemnade åt mig
fförsoningen, förlåtelsen och godtgörelsen.
fJag förlät af kärlek den arma, jag upprät-
Åtade den fallna; det var mitt verk, men nu
vill du fullända dit. Du vill rycka Lauras
dbarn i förderfvets djup, och du vet inte,
gräslige syndare; att — att det är — ditt
Generalen, som under gubben Werners
Milda förebråelser suttit som fastnaglad i
BKoffan och med blickarna vexelvis flygande
mellan terzerolmynningarne och den talandes
bnsigte, syntes vid de sista orden liksom
"träffad af ljungelden. Isaura hade med ett
bnskri af fasa sjunkit ned i en emmastol.
1 "Rör dig inte ur stället, eländige, det är
all den gunst jag af dig begär!" — fortfor
den af vrede skälfvande gatusångaren, allt-
’Jemnt med sitt vapen i riktning mot sitt
’bifers bröst. — "Låt mig fly med mitt barn,
med min hädangångna makas - barn, utan
att förföljas. Rörinte vid någon klocksträng,
"låt dina betjenter pokulera som förut der-
"here, döfva för allt omkring dem. Kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
