Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 719 —
Tjugufemte kapitlet.
Farliga grannar.
"Nehej, min gubbe, här är det allt jag
som rår, och nu ska’ du göra nytta, din
gamle lathund! Tror du att du blifvit ska-
pad och hitkommit i verlden för att göra
ingenting? Nej, krök på dig och var öd-
mjuk; så har bättre karl än du fått göra
och ändå inte varit sämre för det. Bron-
schera dej bara inte, för då knäcker jag
tvärt af ryggbenet på dej, din sturska hund-
turk! Vet du ingen Jefvandes hut? —"
Det var Ripa, som höll: ett af sina för-
troliga samtal med det arbete, han hade för
händer. En grof och gensträfvig enrot ville
icke lemna sitt sekelgamla fotfäste i en
bergskrefva på "Limpan" och låta förvandla
sig till ett nytt bakben åt Putte Snabbfot;
men tack vare ett par ännu segare armar
och en’skarpslipad yxa, måste den uppstud-
sige till slut ge vika.
"Nej, håll, ptro! ptro! Inte så, herr /Titu-
lus derborta! Ptro, för hundra hakar! Inte
begge fötterna på en gång! Ar det sundt
och fullt förnuft i det! Höger först, så ven-
ster två gånger, så höger tvål Sakelstyg!
Man ska” vara räkenmästare, om man ska”
kunna mekanera min Putte. Han :slår allt
af alla, som ä dumma! —-Ptro! Ptro, för
håken i våld! Så der ja! Det var rätt, Putte,
AFFÄLLINGARNBE, af JOH. JOLIN. 3Lo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
