Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 728 —
Medan fruntimmerna hjelptes åt med bädd-
ningen, sedan man afdukat bordet, gick
Birger upp till sin favoritplats, en afsats i
klippan, nästan bildande en länstol, och från
hvilken man hade den herrligaste utsigt åt
alla håll, medan en lummig och hög en-
buske lemnade skyud för vinden, om man
förståndigt sökte detta skydd.
Birger hade just satt sig i den beqvämaste
ställning, då han nere från stranden hörde
samtalande röster. Pehr Petterson tillkän-
nagaf genom vänliga utrop en glad förvå-
ning, och Birger tyckte sig, ehuru dunkelt,
igenkänna stämman hos den Petterson språ-
kade med. Enbusken skymde helt och hål-
let bort de konverserande, men qvällen var
så tyst, att man på större afstånd kunde
förnimma det minsta ljud:
«Herre Gud Fader! Hvart skall jag då
vända mig, jag, som så fröjdat mig åt vår
fristad härute i skären!" — suckade en röst, |
som ovilkorligen tvang Birger att böja huf-
vudet på sidan om busken. Ja, han hade:
icke misstagit sig, det var gubben Werner, |
som stod på stranden i samtal med Pehr
Petterson, och som nu vaggade fram och :
åter med sitt hufvud på ett sätt, som an-
tydde djupa bekymmer. I båten sutto fem
eller sex personer, allt skärgårdsfolk, såsom
Birger tyckte, men nu reste sig ur grup-
pen en hög och smärt qvinnogestalt. —
Var det möjligt?! — Ja, nu vändes ansig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
