Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 740 —
mor redan några gånger i obevakade ögon-
blick har gjort Jag kände mig så öf-
verlycklig då, jag tyckte mig nästan somi
en medlem af denna utmärkta familj, so
jag lärt mig att så älska och beundra — jag
stackars flicka, som aldrig vetat hvad et
hem vill säga. — Vill inte magistern lofva
mig att säga helt enkelt Isaura?"
"Men hvad ska mor och systrar då tro
vid vår hemkomst?"
Birger tänkte inte på sin farliga fråga,
förrän den redan var uttalad; han rodnade
också djupt, när han besinnade huru den
kunde misstydas.
Men den, som rodnade ännu djupare, det;
var den unga flickan. Det var som om et
sänklod plötsligen fallit ned i botten på
hennes hjerta, för att ransaka dess grund
och djup. Hon tyckte nästan, att någon
röst ifrån ofvan på en gång frågade: "Hvad
känner du för den unge mannen, i hvars
närhet du trifves så gerna?"
Dock, med den finhet, qvinnan så ofta ha
till Hans att reda sig ur de svåraste bry-
derier, svarade Isaura:
"De ska” säkert aldrig tro någonting an-
nat än godt om det, som inte har någoti
ondt till grund. Har jaglivaritiför förmäten i
min önskan, så kalla mig hur ni behagar,
herr Birger."
Det låg någonting så anspråkslöst, så
nedslaget i den ton, med hvilken Isaura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
