Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 750 —
segelbåten tvingade det unga paret att sitta
så nära hvarandra som möjligt, och då i
hafsbandet brisen friskade upp och kräng-
ningen nödgade besättningen att sätta sig
upp i lovart, lutade Isaura, ovan vid sjö-
färder och bäfvande för obekanta faror, sitt
hufvud allt närmare Birger, hon makade sig
till honom så tätt, att hon nästan tycktes
bedja honom att kasta sin skyddande starka
arm kring hennes lif.
”Jag tror Isaura är lite rädd?” — sporde
styrmannen leende.
”Ja, jag är rädd, men jag vet inte för
hvad", — hviskade flickan.
<För döden i hafvets djup?" — fortfor
Birger.
”Ja, döden är hemsk, då lifvet är så
skönt” — suckade den frågade.
”Ja, nog kan det vara skönt och herr
ligt vissa stunder” — instämde Birger ock
qväfde den suck, som höll på att undslippe
också honom — ”En sådan stund tycker
jag att vi båda njuta nu” — fortfor kämper
Hake, alltjemnt i strid med trollen. — ”V
äro unga, friska och lyckliga, hålla af hvar:
andra lite smått, fast vi så kort ha vari:
bekanta, hålla af hvarandra såsom alla död
lige borde älska, för att lefva lifvet i der
kärlek, hvartill vi äro kallade. Vi sväfv:
hän på de dansande vågorna till vårt må
ett vänligt hem, och belysta af den sol
som endast tycks vilja framkalla glädje. Sd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
