Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I57
mellanstunder : af. sans och skenbar sömn,
de hviskad. då oförstäldt sina hjertans tan-
kar om mig. Medan jag snarkade, för att
bedraga dem, skiftade de huldrikt mitt bo
och ärfde mig lefvande. All deras tillgifven-
het är en lögn, och jag — jag — jag för-
tjenar kanske ingen annan.” Generalen skylde
ett ögonblick sina ögon med handen: ::
”För all del, säg inte så, herr general.”
”Var god och skrift”
Och med denna koria fras afbröt herren
till Toveborg alla de vänliga försäktingar,
som häradshöfdingen redan hade. på läp-
parne, och hvilkas halt testator redan på
förhand tycktes känna.
”De behöfva ju lagenligt ingenting känna
af testamentet: innehåll. för att bevittna
det, icke så, herr häradshöfding?”
”Alldeles riktigt, herr general.”
Generalen ringde på de nyfiket väntande
trotjenarne, som gerna velat lyssna, om
det varit möjligt att öppna mellandörrarne
utan buller,
”Stig på, mina bästa vänner!” — sade
slottsherrn fryntligt, men med ett ironiskt
leende spelande kring läpparne, —”Nu har
jag som en omtänksam sjukling gjort upp
mitt testamente, som är mycket mindre
originelt än min morbrors, Så till vida är
det dock eget, att jag ger en ung qvinn
ethundratusen om hon inte är min dottera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
