Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 782 —
sig ini den aflägsna framtiden som en rik
arftagarinna och hon tänkte på Birger: Men
hon tänkte också på sin icke slocknade
kärlek för konsten och på sällheten att med
glorian af ett konstnärsnamn kunna upp-
träda som en värdig motbild till den unge
skriftställaren. — Ack, hvad hon icke tänkte
på var den förestående konfirmationen och
söndagens heliga vigt, men hvad hon kände
var ötvergifvenhet, modlöshet, rådvillhet och
behofvet att trycka en vän till sitt hjerta.
Hafvet, naturen, morgonen talade sitt un-
derbara språk till hennes ’ oroliga själ i
denna stund, och till de vännerna lyssnade
hon nu som bäst, då gubben Ripa helsade
henne med sitt fryntliga: "Guds frid på
morgonqvisten! Har mött en liten seglare
derote på grundet och i flaggan bär han
namnet Isaura. "Så mycket har jag utgrun-
nerat, kära bjertandes, utan glasögon."
Isaura ögnade på brefvet och fann det
undertecknadt: "Corfitz". Hon erinrade sig,
att Sonderling egde detta förnamn, och lä-
ste under många pauser af ångest och fasa
följande:
"Välborne herr general!
Samla alla musikkärer vid de regementen
ni tillhört och låt dem för er räkning blåsa
en fanfar och ett jubilerande victoria! Ert
skeppsbrutna hjerta: skall snart nå stranden
af lycksalighetens ö. — Den gamle galnin-
gen har jag väl spårat, men förgäfves sökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
