Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 199 —
Birger skyndade efter henne, beredd att
hejda henres steg, om och då det skulle
behöfvas. Gerda lemnade ett bref och be-
tonade med skälfvande stämma, att det icke
skulle uppsändas till herr Bruno, förrän
vid qvällens slut.
Och ånyo bar det af, som om hon varit
en jagad hind. Hundårade gånger var Bir-
ger på väg att ropa henne an och att för-
må henne stanna, men han hade goda lun-
gor och ville se målet för denna onatur-
liga brådska. Annu en gång kastade hon
liksom en afskedsblick åt de strålande fön-
stren, hvilkas ljus belyste hennes likbleka
anlete, och derefter skyndade hon åter in
i skuggan af husraden. Nedanför trappan
till Logården pustade hon ett ögonblick,
drog djupt efter andan och iade handen
mot sitt bröst, och sedan gick hon vidare.
Ett par sekunder stannade hon och stir-
rade ner mot stranden, men der låg tätt
med ångbåtar, och arbetare voro syssel-
satte med lastning. — När hon hunnit öf-
ver Norrbro, vek hon ånyo ned åt Rosen-
bad; hon gick på trottoaren, och brodren
tätt bakom henne på andra sidan gatan.
Hon stannade vid den breda trappan,
som leder nedåt strömmen, och knäppte ihop
sina händer. Birger, som vid denna syn
kände sitt hjerta förtvifla, skulle just skynda
fram för att fatta henne om lifvet, då ett
hofekipage häftigt svängde om hörnet från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
