Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 815 —
mamsell Fanny, och detta med skäl” —
anmärkte Birger till sin svågers syster. —
"Jag har ju genom mitt uppträdande vid
festen störtat både er och era föräldrar i
olycka." — Och Birger tryckte vänligt sin
nya slägtings hand.
"Ni gjorde er pligt, ni fyllde ert värf
som en sanningens stridsman” — svarade
Fanny blygt oeh rodnande. — "Det var
Gud, som sände er att förtrampa lögnen;
och vårt välstånd var en lögn, som — ack,
jag vet det nu — skulle uppehållas genom
ett svek mot främlingarne från Belgien.
Nej, det bästa var nog det som skedde, och
så är det alltid, ty himlen visste nog, att
vi alltför länge lefvat i flärd och öfverdåd.’
"Ni är då inte ond på mig längre!" —
sade Birger med en röst, som kom den
stackars Fanny att tänka på allt det onda
den rösten gjort henne, hon, Som nuihem-
lighet för alla, utom för miss Thomson, tro-
get älskat den unge mannen, alltsedan han
räddade brodrens lif, troget och hopplöst,
ty hon hade ju aldrig spårat en skymt af
sympati från hans sida. —
<Ond?’" — stammade hon, och hennes
hjerta höll på att låta hennes läppar sqvallra.
= "Ond? Skulle jag vara ond På er, herr
Birger.’’ ;
"Herr Birger och mamsell Fanny"!
skalkades Signe, som slitit sig lös från den
efterhängsne Claes. — "Hvad är det för
AFFÄLLINGARNE, af JOHAN JOLIN. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
