Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 837 —
ädelstenar alla de komplimenter, som egna-
des Isauras grundliga förstudier i skåde-
spelarekonstens: förlofvade land. Men talade
om hennes fleråriga vistande i Frankrike,
man antydde till och med någonting om
"en förnäm och romantisk extraktion" m, m.,
alltsammans saker, som skulle sporra ny-
fikenheten och intresset hos publiken.
Oeh Isaura jublade i sitt hjerta åt de i
hennes tanke allt lättare se, rarne på den
vanskliga bana hon beträdt, och hon äm-
nade möta Birger, som hon endast helt
flyktigt råkade om qvällen efter sin debut,
och som då endast hade en handtryckning,
men inte ett enda ord till lyckönskan för
den öfversälla, hon ämnade nu möta honom
med ett leende, som skulle triumfera öfver
alla hans betänkligheter och hans afstyr-
kande råd. — Då upptäckte hon på sin byrå
bland blommorna ett sammanviket papper,
som hon ej varsnat förut, och i papperet en
tidning. Hon fattade den med nyfikenhe-
tens otålighet och läste dess mörka, tunga
öfverskrift: "Sanningen",
"Sanningen!" — utropade hon. — "Det
är Birgers tidning!"
"Nå, den ska väl öfverbjuda alla de an-
dra! Magister Sigurdsson, som är vår be-
skyddare, vår varma vän!" — sade gubben
Werner och gjorde sig med strålande upp-
syn i ordning att åhöra.
Men Isaura kände sig plötsligen så be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
