Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 885 —
genom svenska folkets urgamla rätt att sig
beskatta och som utöfvas af riksens ständer
allena. Dessutom, –- min unge excentriske
magister –– dömes ju monarken af den
strängaste och omutligaste af alla domsto-
lar –- allmänna opinionen.”
"Den domstolen må vara sträng –- ers
excellens –- men omutelig är den på långt
när icke, den låter sig föraktas lika tåligt,
som den låter sig smekas, och der den
ser sig maktlös, somnar den lätt vid sitt
domarebord; dessutom lyssnar den villigare
till hörsagor än till bevis, och lomhörd; som
den är, tillfölje af det myckna tasslet i dess
öron, uppfattar: den lättare skrikhalsarnes
skrän än den. lågmälda, allvarliga sannin-
gen. –- Nej, ers excellens, vore jag konung,
till hvilket ansvarsfulla kall jag –- gudske-
lof –- icke blifvit kallad; de dertill konung
öfver en så ädelsinnad nation som den sven-
ska, skulle jag med hänförelse ställa mig
främst i ledet af dem, som älska sitt foster-
land, och låta ljusets och frihetens baner
bli min tronhimmel, sanningens fackla min
spira, medborgares aktning min kungakrona
och ädla handlingar det majestät, hvars glo-
ria af inga smädelser, inga skandalskrifter
kan fördunkläs. Jag skulle med vämjelse
’ visa från mig smickraren och lycksökaren,
hvilka genom sina sirensånger vilja skilja
mig från mina undersåter, då de göra mig
till en halfgud, som ej af dödlige kan dömas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
