Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 874 —
ni hittills uträttat, och Gud välsigne er fort-
gång på er ädla bana, som folkupplysare
och folkförsvarare.
Er gäldenär Perpetuus.’"’
"Och Gud välsigne dig, ädle och varm-
hjertade okände!" –- utropade Birger, i det
han ovilkorligen kände sina läppar dragas
till det mystiska namnet. –- Ack, du har
ju betagit mig all möjlighet att tacka dig
på annat sätt!" –- hviskade han, i det han
ännu en gång kysste de hemlighetsfulla bok-
stäfverna.
"Hvad är det för ömma téte-å-téter med
ett bref och som helsas med så glödande
kyssar?" — sporde en röst bakom Birger,
i det en fin, hvit hand lekfullt grep i hans
mörka lockar.
Det var Isaura, som smugit sig in på tå,
för att öfverraska sin hjertevän, och som nu
rodnande bevittnade| den eld, hvarmed han
tryckte brefvet till sina läppar.
"Seså, stå nu till svars, min herre! Det
brefvet är hvarken från mor, syster eller
fästmö, och en väns skrifvelse behandlar
man väl inte med sådan ytterlig ömhet."
Isaura var strålande skön i detta ögon-
blick, då en liten förtrytelsens rodnad purp-
rade hennes kind och skänkte en förhöjd
glans åt hennes ögon. Birger betraktade
henne under hänförelse och tystnad, i det
han långsamt hopvek brefvet och stoppade
det i sin bröstficka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
