Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 916 —
diga, föraktligt ryggen. Må han nu åter-
komma till dig, ångerfull och öm, och med
ett knäfall godtgöra de qval, han låtit dig
lida. Ditt värde som qvinna, din ära som
en firad artist kräfva denna upprättelse:
Först må du med Maria Stuarts trivmf för-
våna och omvända tviflaren och med din
rang som utmärkt konstnär ingjuta respekt
hos hans mor, hon, som visat dig på dör-
ren; sedan kan det vara tid att tänka på
försoningens efterlängtade fröjder."
Likt korsande ljungeldar, så fort flögo
dessa och liknande tankar genom Isauras
själ under de få sekunder, hon ännu dröjde
vid sin älsklings bädd. Men i den lifliga
känslostriden stod kampen hård mellan kär-
lek och stolthet.
Slutligen rätade den arma: qgvinnan upp
six till hela sin vördnadsbjudande längd.
"Maria Stuart" stod inför den nigande sjuk-
sköterskan.
Den fordna ambulatoriska landsortsak-
trisen, till hvilken man kastat äpplen och
smörgåsar, tryckte en blank svensk dukat
i gummans hand och bad med en hvisk-
ning om ömhet för den sjuke.
Isaura närmade sig dörren, smygande på
tå och med blickarne oaflåtligt fästade på
sin älskling; då hörde hon honom sucka ett
knappast hörbart: "Isaural"
Stoltheten ramlade, lik ett kortpalats för
den lilla pusten, och nästa sekund låg den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
