Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 985 —
tigga om sin makas miskund och förlåtelse,
och skyllde sitt brott och sin olycka på sin
dåliga uppfostran och sina många usla stall-
bröder. I det främmande landet skulle han
börja en ny bana och bli. en ädel man,
värdig en sådan engel till hustru som hans
Gerda.
Men den öfvergifna sjönk till golfvet bred-
vid sitt qvidande barns vagga, och i denna
ställning fann henne husets enda tjenarinna
vid sin återkomst från ett ärende.
Gerda ville inte förbittra återseendets
fröjd mellan mor och son med underrättel-
sen om sin olycka, och derför dröjde hon
till sent på qvällen. Hon arbetade sig, så
vidt det var den arma möjligt, tilllugn och
resignation, hon trädde inom det. kära för-
äldrahemmet+ tröskel, för att yppa allt för
Signe och dölja allt för den så farligt sjuka.
Ack, hon behöfde ingenting dölja. Den
kallnade modren visste nu allt — eller intet.
Signe, som redan tillskrifvit sin bror om
Isauras oskuld och beskaffenheten af för-
hållandet mellan henne och Walter, gjorde
under mycken försigtighet ett försök att
komma till tals med Birger om hans orätt-
visa misstankar mot den unga skönheten,
men Birger svarade med mycken häftighet,
att den som kan bedraga en gång på ett
sätt, kan också göra det en annan gång på
ett annat, och att Signe, liksom han sjelf,
blifvit dårad af den bländande ytan. "Vår
AFFÄLLINGARNE, af JOH JOLIN. 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
