Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 962 =
pen. Isaura öch Walter, som kastat sig ur
sin vagn, skyndade fram till herren på To-
veborg. Allt var ändadt. Han andades icke
mer. Gregor v. Gallen hade krossat sitt
hufvud mot jernbommen på den sköna guld-
smedsdottrens jungfrubur och salustånd. Den
lättsinniges sista handling var en honmnör
med piskan under lystna blickar åt en lätt-
sinnig kokett.
Kärlekens gud hade utan förskoning och
utan försoning sStraffat den, som hela sitt
lif drifvit ett så erymt gyckel med menni-
skans mest himlaborna känsla. Laura Hol-
mer: Svikne fästman hade ofrivilligt häm-
nats den förförda, och den tafla, som af-
bildades på hans baner, tycktes, på vinken
af en högre makt än slumpens, föreställa —
Don Juans brottsliga lefnad och rysliga slut".
”Den unge ”groomen” slapp undan med
några kontusioner, ty han föll hals öfver huf-
vud’ på några språkande bondgummor, men
Sonderling återfanns sanslös med krossadt
knä och ena ögat förfärligt sönderskw et af
glasögonen.
Isäura bleknade och vacklade vid åsynen
af den gräsliga tilldragelsen; hon såg sig
med skälfvande läppar om efter ett stöd,
och hon fick det ögonblickligen, ”Den Juans-
baneret” ’ fälldes ned i smutsen, och den
”ansedde ädlingens” svimnande maka föll
med ett lycksaligt leende i — gatusånga-
rens armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
