Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 917 —
knäböjande varelsen medr-ett uttryck af den
högsta beundran:
Dock, hans läppar, alltid så vältaliga, fam-
lade förgäfves efter några uttryck, han drog
blott den ädla välgörarinnans hand till sina
läppar och föll i en stilla gråt.
”Fanny, se på mig! — hviskade han
med outsäglig mildhet. — ”Det är första
gången jag som man icke blyges för mina
tårar. Om fröjden att få tacka någonsin
är ljufvare än den att få gifva, så är det
då man får tacka — en engel”
”Nej, nej, Birger, gif mig inte detta he-
liga nämn, jag är blott en vanlig svag och
egoistisk qvinna. Så, hör då än en hem-
lighet, som jag aldrig skulle yppat; om jag
inte trodde mig knäböja vid — vid en döds-
bädd. ’ Birger, du har. varit, mig kärare än
någon eller någonting på jorden:-;Jag har
icke utöfvat en välgerning mot dig, utan
endast mot mitt arma hjerta.”
Den älskande qvinnan fick då ändtligen
ge luft åt årslånga.qval, som sammanpres-
sat hennes: bröst, hon öfverhöljde Birgers
hand med sina kyssar. Hon tyckte att dö-
dens närhet helgade hennes lidelse och för-
gonade hennes brott mot sin qvinliga blyghet.
Men Birgers ögon blefvo allt större, allt
klarare. De foro med blixtens. fart igenom
bladen på en hel martyrhistoria:
”Hvyarför, ack, hvarför ordnar Allmak-
ten så underligt våra öden?” —- hviskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
