Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Bruket Holmens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
S:t Olai kyrktorn att häftigt klämta. Med en språklur ropade
han därunder som oftast: ’Nu synas ryska galärerna hoptal
framkomma vid Västerby udde!’ — Vilket förfärligt tillstånd!
Allting i konfusion! — Intet tecken till försvar!» Några timmar
därefter voro fienderna framme. Plundringen började.
Kosackerna spridde sig på Saltängen och antände husen; en
nordvästlig vind drev lågorna inåt staden, och följande dag »var allt
avbränt från väster tullport ned till sjötullen». Bruket med
alla dess tillhörigheter såväl i strömmen som i staden var totalt
förstört. Vad som kunde fås igen av innehållet i tre
brännhyttor jämte trenne till landet i god tid utförda lådor talg ansågs
till en början vara den enda räddade lösegendomen. Sedermera
återfann man en del sänkt koppar m. m. Vid avtaget togo
ryssarna med sig från bruket 98 skeppund mässing och 281
skeppund garkoppar till ett sammanlagt värde av 274,000 daler
kopparmynt.
Under den allmänna förlamningen av initiativkraft och
ekonomisk förmåga, som var en naturlig följd av de hemska
krigsåren, fick bruket länge nog ligga kvar i sina ruiner. Med
anledning av den ryska branden medgav Kungl. Majestät åtta års
frihet från kontributioner av hammarskatt, tionde m. fl.
avgifter för bruket och dess folk. Bankdeputerade infordrade
fullmäktiges och kommissariernas utlåtande, om det vore rådligast
att försälja eller åter uppbygga bruket. Försäljning tillstyrktes,
men man kunde ej i avvaktan på att en sådan kunde komma
till stånd låta allt ligga nere. Därför anvisades 15,000 daler
kopparmynt till de nödtorftigaste reparationer av själva bruket.
Men framstegen skedde ytterst långsamt, och först 1731
träffade man anstalter för brukets fullständiga iståndsättande,
som därefter bedrevs raskt nog.
Riksbanken behöll bruket till 1740, då det på allmän auktion
försåldes med dithörande gårdar och tomter för 347,000 daler
kopparmynt till brukspatronerna Göran Spalding och Johan
Elison Forsberg. Den förre avled redan följande år, men hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
