Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ekonomisk-politisk återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än 80 proc. av alla inkomster utöver medelinkomsten före
kriget. Klart är att denna oerhörda beskattning, som närmade sig
gränsen av konfiskation, skulle i och med krigets upphörande
framkalla en våldsam opposition. Finansministern fann sig
därför föranlåten att i sin fjolårsbudget sänka merinkomstskatten
från 80 till 40 proc. Men i stället för att denna i
Citykretsarna exempellöst opopulära skatt i år skulle helt bortfalla,
varom finansministerns optimistiska förklaring i fjol gav ett
halvt löfte, har nu Chamberlain i år äskat en förhöjning i samma
skatt till 60 proc, vilket väckt en storm av ovilja i intresserade
kretsar, så stark, att den kan sopa bort mr Chamberlain från
taburetten och möjligen dra själve Lloyd George till sist med i
fallet. Förutom denna nya upplaga av krigskonjunkturskatten
presenterades en ny skatt på förmögenhetsökning under kriget
jämte diverse andra skatteförhöjningar. Och ändå bibehölls
den så höga inkomstskatten, som infördes under kriget.
Oppositionen, till vilken allt flera även ur regeringspartiet slutit sig,
förklarar högt och ljudligt, att krigskonjunkturskatten, som
berövar produktionen dess nödvändiga kapital, vore
obehövlig, därest regeringen ville någon smula rätta mun efter
matsäcken, sluta upp med det lättsinniga slöseri i förvaltningen, som
infördes under krigets villervalla, upphöra med de dyrbara
krigsäventyren i Persien och Mesopotamien samt ingå fred med
Ryssland. Det ligger stor styrka i denna argumentering, ty det
kan ej bestridas, att den Lloyd Georgeska krigsregeringen
övergivit den engelska finanspolitikens sunda traditionella
vägar långt mer än nöden krävt. Dock är City, d. v. s. de finansiella
och storindustriella kretsarna, ingalunda utan skuld i det
nuvarande engelska finansiella trångmålet. I viss mån påverkad av
Chamberlains ovannämnda optimism och den artificiella
högkonjunktur, som fortgick under 1920 års första månader, åkte
City med pukor och trumpeter in i en Grunder- och
börsspekulationsvirvel, som slukat ofantliga kapital, och nu kommer surt
efter. Så oberäkneligt har allting blivit genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
