Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru göra Sverige känt i utlandet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obekant. Skandinavien är i stora delar av världen samma oklara
begrepp, som det vi ha om Balkan och dess folk.
Ni minns kanske historien om brevet, som kom från en större
amerikansk bankfirma. Utanskriften lydde: »Svenska Riksbanken,
Kristiania, Danmark.»
Skandinavien är en enhet i främlingens geografiska kunskap,
men om han har någon tillstymmelse till detaljkunskap om de
skandinaviska folken, så blir detta i första hand om Norge och
Danmark och i andra hand om Sverige. Sverige är i stora världen
därute faktiskt mindre bekant än våra två broderfolk.
Norge har för det första verkligen gjort propaganda för sig.
En tid gick den propagandan in i det arbete, som med stor
skicklighet bedrevs för vinnandet av full nationell frihet. Man visste,
att unionsupplösningen skulle gå lättare, i fall världen hade
stiftat någon bekantskap med Norge, och om denna bekantskap
var sympatisk. Norge må ha varit i sin fulla rätt häri. Vi skola
icke gräva upp någon tvist om 1905. Hade vi varit i norrmännens
ställe, hade vi kanske gjort likadant, om vi velat sköta våra
kort väl. Faktum var också, att vid det kritiska tillfället ägde
Norge Europas sympatier i mycket hög grad, icke så mycket
därför att Europa var inne i själva »unionsfrågorna», men därför
att om Norge och dess fjäll och fjordar och midnattssol hade
man hört talas, medan man om Sverige visste just ingenting.
Efter 1905 har Norge fortsatt med sin agitation för sitt land
och dragandet av turistströmmen dit. Stannar ni utanför ett
norskt ångbåtskontor i utlandet, så ser ni en massa präktiga
fotografier i fönster och skyltlådor. Utanför ett svenskt
kommissionskontor hittar ni ingenting.
Norge har vidare haft sin Björnson och sin Ibsen. Det är två
namn, som gått över världen. Norge har också haft sin Grieg.
Då jag hösten 1916 låg några månader i Minneapolis, spelade
man på var eller varannan symfonikonsert något stycke av
Grieg. En enda, säger en enda gång, förekom ett svenskt
musikverk: Alfvéns Midsommarvaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
