Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärrmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vartill fogades ordet posita jämte platsens namn. Av detta
ord posita uppstod sedan genom sammandragning det moderna
ordet post. I samband med den romerska posten fanns en hel
skara tjänstemän: föreståndare, postiljoner, drängar,
vagnmakare, hästläkare etc. Allt var i minsta detalj ordnat, t. o. m.
drickspenningar. Posten var av tre slag: vanlig post, snällpost
och kurirpost. Hela skjutstungan ålåg kringliggande byar.
Visserligen sökte några kejsare att lätta denna tunga, men så
gingo andra i motsatt riktning. Kejsar Konstantin skickade
år 361 en hel krigshär med statsposten. Lägger man så härtill,
att den stora skaran av olika posttjänstemän gjorde sig skyldiga
till utpressningar och missbruk, så är ej att undra på om
postväsendet råkade i misskredit och ansågs som en landsplåga.
Men det romerska postväsendet var i sitt slag det väldigaste
jorden skådat. Det omfattade 100 provinser från England i
norr till Persien och Mellanafrika i söder och från Gibraltars
sund i väster till Donaus mynning och Kaspiska havet i Öster.
Med romarrikets fall genom folkvandringarna bortsopades dess
postväsende, och de gamla förbindelsevägarna förstördes. Först
efter århundraden, sedan folken vant sig vid fasta bostäder,
kändes behovet att upprätta anstalter för samfärdseln. Karl
den store skall ha vidtagit mått och steg härför, men man känner
ingenting om dessa inrättningar. I dessa splittringens dagar
gjordes ingenting från staternas sida för att framkalla och
uppmuntra samfärdseln, utan strävandena härför framgingo ur
enskilda korporationer, städer, stift, kloster o. s. v.
I främsta ledet märkas klostren, bildningens enda hemvist
då för tiden, vilka kände behov att träda i förbindelse med
varandra och med Rom. De betjänade sig därvid av pilgrimer,
munkar och klostertjänare.
Senare, då universitet började upprättas, anordnade dessa
särskilda budskickningsanstalter för att underlätta tankeutbytet
mellan lärarne vid de olika högskolorna samt sätta de
studerande och deras anhöriga i tillfälle att meddela sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
