Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvamkistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jul- och födelsedagspresenter, fästefolk uppmuntrade varandra
med små gåvor. Handlaren var glad och språksam, alla tyckte
om hans hurtiga väsen. Han ockrade inte, trots bristen på
konkurrens, hade rimliga priser. Huvudsaken för honom var att
kunna föda sig och sin gamla mor, som satt änka i en halvt
förfallen stuga.
Han sade sig själv: Jag är Guds sparv! Han giver mig korn.
Han övergiver ej den ringe, som arbetar.
Han var varmt religiös, hans moder hade givit honom de
vackraste ord och tankar med på livsvägen. Från hans späda år
hade hon läst ur bibel och postilla för sin ende son. Han trodde
på sin moders Gud, kände sig lycklig därvid.
Kommersen gick bra. En dag hade han förtjänat så mycket,
att han kunde sätta upp en liten handelsbod i bygden. Genom
förståndigt varuval, sparsamhet, tillmötesgående mot de
köpande växte kundkretsen, lagret, kassan. Han bodde
alltjämt i fädernestugan, reparerade den, så att regn ej dröp i tak,
vind ej drog genom dörr. Nu hade hans moder det så tryggt
och gott. Hon gladdes åt sonens framgång. En sommardag
dog hon, han stod tårögd vid den gamlas grav på
sockenkyrkogården. Nu hade hon det allra tryggast.
Rättnu hade han sparat så mycket slantar, att han kunde
övertaga en diversehandel i närmaste stad. Han sålde både bod
och stuga, ägnade sig med iver åt sin nya affär. Fortfarande
gick honom allt väl i händer, tack vare skötsamhet och
affärssinne, han blev småningom förmögen, längtade efter större
verksamhetsområde, hade tillräckligt pengar att tillfredsställa
denna längtan. Så blev han ägare till stadens största
handelshus, drev affärer på inland och utland, en pamp på sitt område.
Han var gift, hade flera barn och bodde i en präktig våning
vid stora torget.
Där satt han nu, direktör Hilmer Borg, stadens rikaste man,
av sina medmänniskor aktad och ärad, en i alla avseenden
lycklig medborgare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
