Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Legenden om fra Ambrogios fromhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legenden om fra ambrogio
hundar och jaktfalkar, hans hästar och
munderingar? Vern visste ej att för främlingen utpeka
hans palats, villor och vigner? Vem berättade icke
om hans äventyr och våghalsade dåd för ett dygns
äras skull eller en nyckfull älskarinnas? Fort glömde
man icke den gång, då han på San Tomasos
kampa-nil, dit annars endast duvorna nådde, lät fästa en
målad duk med en smädevisa över hertigens ängsligt
dolda klumpfot, då han i en nippermånglerskas
kläder smög förbi de ensamt för hans skull utställda
vakterna framför den rike bankiren Pietro Goggios
hus och in i hans hustrus sovgemak, eller då han
på öppen gata nedstack den unge Raniero
Chieri-cato, hans medtävlare om den sköna Maddalena
Savellis gunst.
— Herre, jag har försonat det — åter talade
•han ut i den stjärniga rymden — med år av plåga
och pina har jag strukit det ut. De långa fastorna
och nätternas vaka, gisselslagen, spikbältet kring
min förtorkade kropp, mina blödande knän
sönder-stötta mot det hårda golvet, mina armar förbrända
av det smältande vaxets droppar — du har ju icke
förglömt dem, Herre? Du har ju icke förgätit mina
böners förtärande vånda, min ruelses ångest och
kalla svett? Nej, du har det icke. Själv har du sagt
mig det. Dina heliga änglar hava fått befallning om
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
