Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
Men trots skräcken, trots mörkret, trots kölden
blev han kvar. Han hukade ihop sig på stolen, sköt
upp axlarna, tryckte ned huvan, grep det bultande
huvudet mellan händerna, med flatorna mot
tinningarna. Så satt han inför den slocknade, svarta
ugnen — satt och stirrade in i det svarta, en
lamslagen, vettlös människa.
Han vågade inte vända sig om, inåt rummet. Ty
nu hörde han dem, allt tydligare — de smygande
stegen, tisslandet och tasslandet. Han hade
förnimmelsen av, att någonting rörde sig bakom hans rygg,
att något reste sig där som en mur av dunkla
skuggor, växande tum efter tum, tills det sträckte sig
upp i taket, gled över golvet, famlande med
dimmiga händer efter hans axlar och armar. Det var
som om en dunstig kropp, sammanfluten av många
enskilda dunstiga kroppar, steg i jättelik
förstoring från detta golv och dessa väggar,
skymmande för månstrimman och fyllande hela rummet
med en tung, vaggande dimma. Det var mörkrets
stora, förskräckliga värld, gastarnas och spökenas,
gengångarnas, vålnadernas, de osaligas, de av
frälsningen glömdas, lyftande sig ur förgätna
gravplatser och söndersprängda likkistor, andehamnar
svävande kring föraktade helgedomskar, blödande
korsbilder, till spe utlämnade visdomsböcker, su-
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
