- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / I /
29

(1837-1838) With: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Mina äfventyr under belägringen af Wien. Af H. Zschokke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Montebello (General Lannes) den 10 Maj visade sig
utanför Wien, då visste jag det.

En kall rysning for ovilkorligt öfver min rygg
och mina fingerspetsar stelnade. Jag fruktade ej så
mycket för hela Franska arméen , som för deras
djefvulsmessiga skjutande med groft artilleri och
handgevär, ty det kan lända den tappraste karl till
förderf. Jag har egentligen ingenting att invända
emot krig, endast mördandet kunde man dervid med
allt skäl utelemna. Jag frågar: hvartill tjenar det?
Hvar finns väl en sådan åsna under månen, som
låter öfvertala sig, att han blifvit född , uppammad ,
jagad omkring i skolor, fodrad tills han blifvit stor,
och att han efter all uNtànden möda och arbete
skall ställas opp för att få en musköt- eller
kanonkula i lifvet?

Med denna öfvertygelse hade jag ej lust att
nappas med Fransoserua. Men hvad skulle jag väl
göra? Pligt, äran, fäderneslandet kallade mig ut emot
fienden. Jag var nemligen Fältväbel vid ett af
våra Borgare-regementen i Wien; i detta ögonblick
hade jag likväl hällre velat vara rältegångs-väbel i
månen. Hvad hade jag väl att vänta af mitt väbelskap?
— jo mord och dråp. Det kunde ej slå fel att, om
jag ryckte ut med mitt manskap, fienden ej skulle
rigta med sitt fördömda artilleri på någon dödlig i
Wien hällre än på mig. Och det skedde också.

Den goda modren, naturen, hade i synnerhet
gynnat mig med en ståtlig gestalt. Jag hörde till
tjocka folket, till hvars låf sal. Nicolai skrifvit en
tjock bok. Menniskor af en viss bredd och rundning
uppfylla alltid väl sin plats i verlden; blifva ej lätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:48:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aftlect/1/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free