Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var icke kär 1 karlen, derföre gick jag min väg
ifrån honom för att i folkmassan, som nu
skingrades upptäcka något täckt qvinnoanlete. Saken
var den jag hade aldrig i min’ dar ännu då
sett en skön qvinna. Jag reste nästan enkom
till Stockholm, när terminen i Upsala blef slut,
för att ändteligen få se mina idealer
någorstädes förverkligade. I Upsala var nämligen då
för tiden ingen enda som kunde kallas vacker
af qvinnokönet. Huru mina efterspaningar och
min upptäcktsresa i detta afseende försiggick
och ändades, det kastar jag en slöja öfver,
emedan det ej hör hit och emedan - - ja, ja;
alltnog jag såg den dagen ej vidare mitt
original.
Den följande dagen var en Måndag.
Klockan 9 var jag redan på benen. Förmiddagen
skulle egnas Kongl. Museums beseende,
eftermiddagen skulle jag resa till Drottningholm.
Se’n jag först en stund lustvandrat på Norrbro,
arbetade jag mig uppföre lejonbacken i sagta
mak. Jag gick in i en lång gång der på
slottet, men emedan jag var peregrinus inpatria
var jag precist som i en labyrinth, der ingen
Ariadne syntes till. Man hade sagt mig, att
det stode lapp på dörren till Museum, hvarföre
jag gick rundt omkring med ögonen fästa på
alla dörrar. Jag skall säga, det var inte så lätt
att läsa något, om det också var skrifvit med
alnslånga bokstäfver, ty det är så mörkt i
slottets nedervåning, som i ett röfvarnäste. Jag
såg ändteligen folk längst in i en gång och
skyndade dit, men fann bara kockar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
