Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycktes visst ha tryckt sin pregel på honom,
men blixten i ögat var ännu qvar och den
hjertliga bonhommien hade också icke flytt sin kos.
Det var både med förvåning och glädje jag
återsåg honom. Vi stannade. Min hustru
undrade på min bekantskap, och barnen stodo och
sågo stint på honom. Jag helsade honom
välkommen med mera. Han bad om min address
och aflägsnade sig. Under öfriga tiden af vår
promenad var jag upptagen, att berätta min
hustru första bekantskapen med mannen.
Hemkommen, reflecterade jag för mig sjelf
sålunda. Åter ser jag här den anmärkningen
besannad, att den menniskan rätt innerligt fäst
sig vid, och önskat bli bekant med, den får
hon vanligtvis efter åratal lära känna. Detta
har ofta händt mig. Det ges menniskor, som
för mig ensam egt en oemotståndelig
dragningskraft, som vid dem fasttrollat min själ, mina
tankar och känslor; personer om hvilkas lefnad
och själstemperatur jag ej haft ringaste hum;
menniskor som för mig fullkomligt fremmande,
aldrig tycktes kunna komma i beröring med mig.
Men nu kommer sakens mörka inansida; när
dessa önskningar en gång blifvit uppfyllda, har
jag funnit mina förhoppningar, att träffa en
systersjäl, vara tomma illusioner. Det är
underbart. Må detta icke vara fallet med
Apothekaren. Det blef det icke heller.
Jag var högeligen nyfiken, att få formera
en förtroligare bekantskap med honom och var
rigtigt ond på mig sjelf för det jag ej frågat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
