Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålla det, och likväl var ju hvarje måltid en
återkommande räddning af lifvet. Men å andra sidan
hade ju hans förfäder stiftat dessa lagar och han
själf varit med om att tillämpa dem. Hvem gällde då
hans förebråelse ? Var icke skulden delvis hans,
och voro nu icke följderna helt naturliga? Under
dessa tankar fingo hans blickar fatt på en mänsklig
figur, som styrde från stora landsvägen rätt ner till
gästgifvargården. När han kom närmare, såg herr Sten
en trettioåring med mörkhyadt anlete, långa armar,
inåtvikna knän och fötter som spadar. Öfver axeln bar
han en dubbel påse, och i handen höll han en knotig
påk. Med en knyck på axeln kastade han påsen på bordet
bredvid herr Stens, satte sig på bänken och slog med
påken på bordsskifvan, så att det small som ett skott,
hvarpå han ropade inåt stugan:
»Härut, tavernare, häruti och gif en välloflig gesäll
af det höga smedeskompaniet i Stockholm en kanna öl.»
Gästgifvaren, som trodde, att någon hög herre anländt,
skyndade ut, men då han fick se gesällen, vände han
sig om och sade med en försmädlig ton till herr Sten:
»Sådana där ha aldrig några pengar. Ges ingenting.s
»Vid sankt Mikael, ärkeängeln, och sankte Loyus,
tavernare, om du icke ger mig öl, så sätter jag
konungen och kronan på dig», inföll gesällen och
lyfte sin påk.
»Hotar du, så har du galgen för våldgästning», sade
gästgifvaren; »du betalade icke, när du var här sist,
och plocka du ihop dina påsar och packa dig i väg,
för häradsskrifvaren sitter inne i stugan.»
»Jag betalar gesällens öl, gästgifvare», afbröt herr
Sten, som kände en viss dragning till den afslöjade
stortalaren.
»Herr junker är en välvillig man och förstår hvad en
resande behöfver. Hvad betalningen angår, så tycker
jag det är detsamma, hvem som betalar. I dag mig, i
morgon dig. I godt sällskap säger jag aldrig nej. Och
en lådmästare i vällofliga smedeskompaniet i Stockholm
kan vara så god herre som en annan, det vill säga en
annan resande, med förlof!»
»Det är rätt, gesäll! När allt kommer till allt,
så äro vi alla resande, och när vi resa, äro vi alla
lika. Hvar och en har sitt med sig som den vise.»
Gesällen, som fått sin kanna, höjde den, strök af
mössan och sade med högtidlig röst:
»Sankt Mikael och sankt Loyus!» hvarpå han kastade
hufvudet bakut och drack några förfärliga sväljar,
så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
