Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag inbillade dig, att herr Vulkanis blef rådman
hos kejsarn i Rom? Och det trodde du! Hahaha!
Nej, du, den som är smed, han är smed! Där har
du det!» Sten blef trött.
»Är du lat, din djäfvul?» sade Claus.
»Låt bli att kalla mig djäfvul», sade Sten. »Jag är
inte van vid det.»
»Kanske hans nåd är van att kallas ängel då?» hånade
Claus.
Sten var nog van vid det en gång, men det aktade han
sig att tala om. Han slog igen sina slag.
»Ett och tu — och ett och tu — och ett — Nej», sade
Claus, »nu kan vi det här. Slå nu ut järnstången;
blir hon kall, så går det mindre lätt; men det går
ändå! -Jag ska springa ut i stan på ett ärende, och
om gubben kommer, så säg, att jag fått min svåger
från landet. Men har du inte slagit ut stången tills
jag kommer igen, så skall jag svetsa ihop bakbenen
på dig, så att du skall bli som en sill. Vet du,
hvad det var?»
Sten var uppgifven af trötthet och försäkrade,
att han icke kunde gå i land med att arbeta ensam,
och han sade rent ut, att han icke kommit hit för
att göra Claus’ arbete, medan denne satt på krogen.
Då blef Claus ursinnig.
»Jo, min gubbe! Det är just därför du kommit hit. Just
därför. Ser du, jag har arbetat i trettiofem år,
och du har gjort ingenting; nu är det jag, som är
adelsman och låter dig arbeta för mig! Är det inte
så det går till i stora adelsvärlden?»
Claus sträckte sig på plankan och tog stöd mot
husväggen med armarna i kors på bröstet och fortfor:
»Jo du, jag är en sjudjäfla adelsman, ska du tro! Och
du ska få se, hur godt jag ska rnå! Inte blir jag
rik, men fet ska jag bli! Du ser ogillande ut! Kan
inte gilla min åsikt! Förstår inte det! Herrarna ha
själfva uppfunnit den! En högst förträfflig åsikt!»
Sten uttalade som sin nyaste åsikt, att Claus var en
lurk.
»Gå efter stora släggan, så skall du fa straff hamra»,
blef Claus’ stolta svar.
Stens blod kokade öfver, och han lyfte järnstången
mot Claus. I detsamma kände han något brista ini sin
kropp, och han föll sanslös på marken.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
