Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ett par åror ner i båten, utdelande välsignelser
till redskap och åbyggnader och icke minst välsignande
Kristian, som skänkt en kalk af förgylldt silfver
till kyrkan. Befallningsmannen, som i vängåfva fatt en
jakthund, leddes af denne ner till båten, där han gick
ed med fingren på en strömmingstrumma, att Kristian
var den hederligaste karl i skären, och han skulle
rätteligen ha suttit vid gården i det här draget.
En tid därefter kom Kristian, efter en utflykt i
skären, hem med en stor segelbåt med två latinska
segel, som kunde hålla nästan rätt mot vinden och
inte behöfde tagas ner, när han vände.
Hans fick ingen ro nu mera. Han måste ha latinska
segel. Hustrun hade väft lärft hela vintern till nya
skjortor. Hans öfvertygade henne snart, att seglen
voro viktigare. Men han hade äfven efter ryktet om det
storartade mottagandet i broderns stuga kommit till
den slutsats, att öl icke kunde bjudas af en besutten
man åt främmande, då en backstugusittare bjöd på
vin. Men vin var mycket dyrt, och striden blef skarp
både inom honom själf och med hustrun. Han ansåg,
att man kunde inskränka sig med mjölken, som han
för öfrigt icke satte värde på, ja, han skulle gärna
afstå helt och hållet sin del. Andra kon såldes.
Underliga rykten började emellertid att gå i krets
och kommo igen. Man hade sett, att det spökade
på Trollhät-torna, och ingen vågade sig dit. Man
hade sett eldar fara ut i hafsbandet. Samtidigt
härmed inträffade ett skeppsbrott, vid hvilket den
ovanliga omständigheten iakttogs, att ingen enda af
besättningen bärgades. Ändå egendomligare föreföll
det, att Kristian strax före strandningen arrenderat
ett dåligt fiske vid de yttersta skären, hvilka hade
mycket grunda stränder och där ingen annan ville
fiska. Han hade varit synlig där med ljuster och eld,
men ingen kunde förstå, att man for med ljuster så
långt ut.
Ryktena växte och blefvo hotande. Men prästen
och befallningsmannen, som voro flitiga gäster
hos Kristian, togo hans ifriga försvar och
vederlade smädelserna, och så föll snö öfver hela
tilldragelsen.
När våren kom, hade Hans intet utsäde. Då brydde han
sig icke om åkerlapparne, utan lät dem växa igen. Sin
ende oxe slaktade han till dopet, som han höll i
mars. Han var nu uteslutande hänvisad på fisket. Det
var ett osäkert bröd; det var som att spela. När han
icke fick något, svalt han;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
