Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
nan en liten, späd gestalt med veka linjer och mjuka
behagfulla rörelser. Hennes ansikte var till hälften
doldt af en karpus, så att man endast såg ett par
blekblå ögon med ett lidande uttryck och det öfre af
de hvita kinderna.
Prästen gjorde en tyst bön och vände sig därpå utåt
mot församlingen. Han var en ung man, som ännu icke
fyllt trettio år, och hvars friska, godmodiga ansikte
icke tycktes passa till den sida dräkten och de stora,
stränga ord han uttalade. Han hade fått båda makarnes
bikt långt förut, och det var endast på biskopens
befallning han nu framsade sin straffpredikan. De
oeniga hade nämligen varit hos biskopen och bedt
få upplösa äktenskapet, men denne hade icke funnit
anledning bevilja deras begäran, då kanoniska lagen
och dekretalerna icke tillstadde skilsmässa annat än
för synds skull, ofruktsamhet i vissa fall och den
ena makens förlöpande från hem och härd.
Prästen började sitt tal med en torr, uttryckslös
stämma, som om han icke trodde på hvad han sade.
Äktenskapet, menade han, var stiftadt af Gud själf,
som af mannens ref skapat kvinnan för mannens skull,
att hon måtte vara honom en hjälp. Men alldenstund
mannen var först skapad och kvinnan sedan, skulle
kvinnan vara sin man underdånig och han vara hennes
herre.
Mannen å sin sida skulle behandla kvinnan med aktning,
emedan hon var hans ära, och han därigenom ärade
sig själf i sin hustru. Sålunda säger också Paulus
i sitt bref till de Korinthier, sjunde kapitlet,
fjärde versen, hvilket ställe just ligger till grund
för Gratiani dekret, han säger: Hustrun hafver icke
själf makt öfver sin egen kropp, utan mannen.
Då lärjungarne kommo till Jesum och frågade, om makar
fingo skiljas, svarade han och sade: Hvad Gud förenat,
skulle människan icke åtskilja, och på denna grund
tillstadde icke kyrkan äktenskapets upplösning. Att
den världsliga lagen gjorde andra medgifvanden, hade
endast uppkommit för människornas ondskas skull och
kunde icke bifallas af kyrkan.
Lifvet var ingen rosengård, och vi skulle icke begära
för mycket af det. Den, som i dag predikade här, vore
själf i äktenskap. (Det var nämligen på den tiden
de katolska prästerna ännu fingo gifta sig.) Han
visste således att döma i denna fråga; han visste,
huru den ena måste vara den andra tillmötesgående,
om icke kif och nit skulle uppstå. Han hade vigt
dessa unga makar och sett deras första kärleks lycka;
han hade döpt deras barn och sett föräldraglädjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
